I och med att Lgr11 infördes skedde ett paradigmskifte i svensk skola…eller skedde det verkligen? Vad innebär det egentligen att omdefiniera sin undervisning – att gå från att undervisa i tidigare läroplaner till dagens läroplan Lgr11.
Jag är en relativt ny lärare. Jag gick själv i skolan under skiftet Lgr 80 till Lpo94, läste till lärare under Lpo94 och undervisade i densamma från 2002-2010. De sista åren har jag naturligtvis förhållit mig till Lgr11, jag har sett en enormt stor skillnad jämfört med hur man undervisat, tänkt på undervisning i nuvarande läroplan.
Detta har hänt;
I Kungsbacka kommun storsatsade vi på att alla elever i högstadiet skulle få en egen digital pryl eftersom det krävs i läroplanen att varje elev bör ha tillgång till detta verktyg för att kunna klara av kursplanen.
Vad har hänt hittills;
Eleverna som fick datorer klagar på hur långsamma de är, eleverna med Ipad ägnar stor del till att spela spel och vara sociala i olika appar.
Varför har det blivit så här?
John Steinberg skriver i sin bok, Lyckas med digitala verktyg i skolan; ”Dela ut en surfplatta om du vill, men förstå att du samtidigt öppnar Pandoras ask. Din värld kommer aldrig mer att vara sig lik”. Det han menar är att om man har en traditionell instrumentell syn på kunskapsinlärning i skolan där läraren bestämmer innehållet, rummet och tidsramen samtidigt som eleverna har ett digitalt verktyg som via internet innehåller all – och mycket fler svar än de som läraren kräver kommer inte levla i sitt eget lärande. ”Varför ska jag använda digitala verktyg när jag ändå måste lära mig vad andra har bestämt?” vidare beskriver Steinberg att lärarens roll förändrats till att man kontrollerar elevens process, struktur och kvalitet i hens arbete.
Min upplevelse av vad den nya läroplanen innebär är att;
Läraren måste förändra sin kunskapssyn – lämna den traditionella “tavelundervisning”, undervisningsböcker. Ett område måste planeras utifrån vilka förmågor som ska tränas. Dessa förmågor måste ges respons på så att eleven vet hur den ska öka förmågan. Förmågorna i olika ämnen är ofta samma – utgår från ”the big five” och eleven måste få olika verktyg att kunna hantera förmågorna utifrån olika faktaunderlag – ämnen. Läraren fokuserar alltså på processen, men måste samtidigt hänga med i svängarna vad gäller källkritik.
Eleven idag måste utbildas i att den nya läroplanen innebär att eleven själv måste ta ett mycket större ansvar. Eleven kommer idag inte att bli hänvisad till vad hen ska kunna, på vilka sidor det står och att det inte kommer ett definitivt prov som hen måste klara av utan då snarare att eleven övar på sina förmågor i en process där eleven får feedback över hur hen kan öka sina förmågor.
Elevernas föräldrar bör få en insikt i detta även dem. De har en tradition från en helt annan läroplan än nuvarande och har då lite insikt i vad skolan i själva verket kräver. Idag hör jag flera föräldrar som istället ”curlar” sina barn med frågeställningar till lärare som är baserade på tidigare läroplaner.
Det var inget överdrivet tryck på denna fråga på SETT-mässan… Flera jag pratade med hade egentligen inte reflekterat över frågeställningen så det var svårt att få en övergripande bild över hur andra kommuner arbetar med frågan.
Jag tror dock, som jag skrivit ovan, att läroplanen måste få en mycket större plats i klassrummet. Lärare på skolorna måste utbilda eleverna i vad som står i kursplanen och peka på skillnader i den jämfört med tidigare kursplaner. Detta för att barnen kommer med en bild som deras föräldrar har med sig från sin skolgång. Föräldrarna ställer krav på sina barn utifrån ett föråldrat synsätt – av denna anledning tror jag bl a att många föräldrar är väldigt kritiska till att kommunen delar ut Ipads till eleverna…
Rektorer bör ta ett större ansvar att berätta om Lgr11 för föräldrar på föräldramöten – ge dem en övergripande bild över förändringar som skett under 2000-talet.
Sedan jag skrev starten på denna artikel har jag fått en liten förändring i min tjänst. Jag och en kollega till mig har fått en förstelärartjänst som bl. a innebär att vi hitta metoder att få igång kollegialt lärande på vår skola. Detta upptog vårt huvudintresse på SETT-mässan och vi fick en god uppfattning och flera mycket bra “inputs”. Kollegialt lärande är ett måste för alla som arbetar inom skolan. Jag avslutar med ett citat;
“Om skickliga, professionella lärare med lång akademisk utbildning bestämmer sig för att tillsammans göra sin dagliga verksamhet bättre – och får möjlighet till det – vad kan då gå fel?”
– Per Kornhall, SETT 2015
Erik Hamresand
Leg Musiklärare, IKTpedagog,
Förstelärare inom skolutveckling
Varlaskolan