Freinet 2.0

Året är 2015 och platsen är SETT-mässan i Kista. Runt ett bord står vi andäktigt samlade. På bordet finns en blänkande maskin i stål och plast. En 3D-skrivare. Förundrat betraktar vi maskinen medan dess extruder, med ett dovt surrande, spritsar ut en tunn röd plastmassan och lager för lager bygger upp en miniatyr av Stockholms stadshus…

Vi förflyttar oss. Till en annan tid, en annan plats…

Året är 1945 och platsen är en liten byskola i Provence. Runt ett bord står ett antal barn och en lärare andäktigt samlade. På bordet finns en maskin i järn och trä. En tryckpress. Förundrat ser barnen på medan typerna sätts i ramen, bläcket stryks på, veven dras runt och sida efter sida tryckt text kommer ut ur maskinen.

Mannen med barnen heter Célestin Freinet. Han var lärare i en liten byskola och levde mellan åren 1896-1966. Célestin Freinet är en av pedagogikens största giganter men det talas nästan aldrig om honom och om hans pedagogiska idéer. Skälen till detta är flera. Till att börja med var han en stor vän av modern teknik och kommunikation mellan människor. Skolan har alltid haft svårt att förhålla sig till ny teknik. Se bara på diskussionen om mobiltelefoner. Han stod också alltid på elevernas sida, en ståndpunkt som är långt ifrån självklar i dagens skola. 

Freinet var praktiker och inte teoretiker. Hans pedagogik var arbetetspedagogik med verkligheten som lärobok och med riktigt arbete i skolans tryckeri och verkstäder. Hans skola kommunicerade med skolor i Frankrike och i andra länder. Eleverna skickade sina tryckta böcker till varandra och lärde sig på så vis om varandra och varandras hembygder. För den som vill veta mer om Célestin Freiniet och hans pedagogik kan jag rekommendera UR-programmet Pedagogikens giganter.

Vi är tillbaka i Kista och SETT-mässan där Freinets vildaste fantasier har besannats. Tekniken är tillgänglig och interaktiv som aldrig förr. Världen ligger öppen för våra fötter och kommunikation och utbyte sker blixtsnabbt. Hela världens kunskap ryms i en iPad och tekniska prylar kan tillverka, projicera, animera, illustrera och omforma med bara ett enkelt knapptryck. Trots detta har ganska lite hänt i skolan. Det talas idag om behovet av traditionell undervisning, med lärarstyrda lektioner och hur och när lärare ska beslagta elevernas tekniska utrustning. Eleverna själva upplever stress, känner sig allt mer splittrade och får allt mindre förståelse för syftet med det skola försöker lära ut.

De många föreläsarna på SETT-mässan betonade alla vikten av att vi som pedagoger och skolledare ska se och uppmärksamma eleverna där de sitter, dolda bakom iPads och laptops. Vi måste våga förflytta oss. Vi måste börja prata öppet och intresserat med eleverna om deras tankar och intressen och om vad som är viktigt i deras vardag. Från att ha stått framför eleverna till att sitta bredvid eleverna och tillsammans med dem ta hjälp av tekniken för att utforska den värld som finns där ute.

Varför har vi då inte kommit längre? Varför ägnas så mycket tid och kraft åt att diskutera kepsar och mobilförbud? Célestin Freinet hade de obekväma svaren på dessa frågor och han formulerade dem i 30 konstanter. Konstant nummer 19 är central och en bidragande orsak till att Freinets tankar inte fått vidare spridning. Där konstaterar nämligen Freinet att: Betyg och sortering av barnen är alltid av ondo. I en skola som allt mer fokuserar på betyg och bedömning är det inte underligt att Freinets pedagogik inte diskuteras. Konstant 5 ifrågasätter också det rådande skolklimatet. Den lyder: Ingen tycker om att stå på led, ty när man står på led lyder man passivt en order som kommer utifrån. Skolans viktigaste fråga, efter betygen, är just ordningen. Ordning är nödvändig anser Freinet och formulerar det i sin konstant 22 men ordningen måste komma från en egen önskan och inte som direktiv utifrån.

Mitt bestående minne från SETT-mässan 2015 är att den svenska skolan befinner sig vid en brytpunkt. Den tekniska utvecklingen går nu så fort att skolan måste omvärdera sin roll och omforma sitt arbetssätt, om den ska fortsätta ha en roll att fylla i samhället. Vid denna nödvändiga omformning är jag övertygad om att Célestin Freinets pedagogiska tankar med fokus på arbete, teknik och kommunikation har en central roll att spela.

I den mån vi även i framtiden kommer behöva arbeta i en skola med betyg och bedömning måste vi göra vårt yttersta för att bedömningen blir  begriplig för eleverna.  Tillsammans med eleverna kan vi sedan bygga en skola där vi tillsammans upplever och utforskar världen och där vi växer som medmänniskor…

Med ett sista surr stannar 3D-skrivaren. Det lilla stadshuset i röd plast är klart. Det är dags för uppgradering. Freinet 2.0.

Med vänlig hälsning Martin Andersson
Leg. Lärare i SO-ämnen, Svenska och Bild, Hedeskolan

Denna artikel har 1 kommentar

Kommentarer är stängda.