Kungsbacka DELARE – Robert Johansson

Rapport om ett samarbete mellan skolor där lärare möter varandra.

 

Bakgrund:  Jag arbetar som lärare på Fullriggaren Malevik 80 % och på enhet utveckling förskola grundskola 20 %. I januari 2017 fick jag frågan från verksamhetschef pedagogisk enhet söder om jag kunde tänka mig att vara en dag i veckan på en annan skola? Min chef på förvaltningen sa ok till det och att det vore intressant att se vad ett sådant utbyte kunde innebära för verksamheten. Praktiskt innebar det att jag fick möjlighet från slutet på januari att arbeta parallellt med en kollega, Lisa, i två åk-9 klasser. Undervisningen var matematik och no, 2 lektioner i varje klass, totalt fyra lektioner på onsdagar våren 2017.

Genom att berätta om mina och min kollegas sätt att möta eleverna i klassrummet utifrån elevernas egna utsagor hoppas vi att dessa erfarenheter kan ligga till grund för ett fortsatt utbyte av pedagoger mellan olika skolor. Idag sker det redan i stor utsträckning genom läslyftet och mattelyftet!

Utgångspunkten för detta samarbete var relationell pedagogik och de teorier som förs fram från bland andra Jonas Aspelin och Sven Persson. De beskriver 4 nivåer där denna rapport handlar om de två första, Pedagogiska möten och Pedagogiskt tillvägagångssätt.

Pedagogiska möten handlar om att se alla elever. Att ”in-se” eleverna är ingen enkel uppgift utan det krävs en ansträngning för att hitta en öppning in till och se in i eleven. Det är viktigt att eleven känner att läraren verkligen bryr sig. Läraren får syn på eleven, eleven får syn på läraren och i det mötet finns det en möjlighet att komma längre i frågor som handlar om vad som är viktigt. Vad som är viktigt varierar säkert mellan olika lärare, för mig är det viktigt att eleverna anstränger sig, att de uppfattar skolan som värdefull och att de gör det för sin egen skull. I denna roll på en ny skola fick jag tid och utrymme för att ägna mig åt just detta. Förmodligen i större utsträckning än de som är i sin ”vardag”.

Pedagogiska tillvägagångssätt handlar om att få eleverna att samarbeta. Jag ser inte elevernas samarbete som grupparbete utan försöker helt enkelt få igång ett kollaborativt klimat där alla bidrar på det de är bra på. Vi pratar aldrig om grupparbete i vår vardag på arbetsplatser eller hemma. Vi gör saker tillsammans för att vi har en tro på att det blir ett bättre resultat då. Det ger en större frihet när man tänker bortanför grupparbetets begränsningar. Det finns olika sätt att se på denna del av verksamheten men själv är jag starkt påverkad av Will Schütz idéer och på senare år av Susan Wheelans forskning.

Vad var det då som hände? – Jag tar ett exempel som visar mötet med eleven E:

I mitt första möte med Eleven E utspelade sig följande konversation:

                             Januari 2017 eleven E:

                             -vem f.. är du? Vad f.. gör du här?

                             Jag:

                             -Varför har du så skitiga händer? Har inte din mamma visat dig hur man tvättar sig?

                             Eleven:

-Epan vettdu, bytte bromsskivor…

 

Då jag varit intresserad av bilar och att skruva på bilar sedan 18-års ålder var isen bruten! Vi arbetade med matematik 1 lektion i veckan i en mindre grupp 3 elever och i klassen på no-lektionerna. Efter att ha arbetat ihop  under några månader fick jag ett sms från samma elev, och senare ett från elevens mamma:

                            

                             Maj 2017 sms från eleven E:

”Skulle behöva din hjälp! Har extremt svårt att lägga fokus på skolan framför allt svenska och engelska som e de ämnena jag måste höja. 
Du är den ända jag vänder mig till då du har fått mig att arbeta matte och börjat använda mina kunskaper inom de ämnet! 
Förstår ifall detta inte är ditt arbetsområde! men om inte annat så syns vi på onsdag!

Mvh E.”

 

Maj 2017 sms från F förälder till eleven E:

Hej
Tack för att du har hjälpt E, i dag var första dagen på länge som han var positiv till skolan som mamma blir man glad. Tack förälder F      

 

I slutet på maj gjorde jag och min kollega en enkel utvärdering där vi frågade eleverna om min närvaro haft någon påverkan på deras studier och i så fall vilken den kunde vara. 38 elever svarade på enkäten. ”Väldigt mycket” 53%, ”rätt så mycket”32%, ”lite” 13% och ”ingen alls” 2%.

Här kommer ett försök att koppla elevernas svar, utifrån vårt samarbete, till de två nivåer som Jonas Aspelin och Sven Persson beskriver i sin bok ”Om relationell pedagogik”

Nivå ett Pedagogiska möten, Utifrån ett förhållningssätt att i en pedagogisk praxis få till ett möte mellan läraren och eleven:

”Han har vart en till hjälpande hand. Det är ju alltid bra med fler som kan hjälpa.”

”Han har hjälpt till med min no, han har förklarat hur no funkar simpelt och genomtänkt med en humoristisk touch. Robban hjälper till med det som behövs utan att man behöver skämmas för att fråga om det.”

”Jättebra, det blev lättare att koncentrera sig”

”Han har fått alla elever i klassen att intressera sig i ämnena som han undervisat i, delvis”.

”Han är glad, Go och sprider mycket positivitet. Han undervisar på ett bra sätt där man får glädje i att arbeta och han har lärt mig väldigt mycket:))”

”Inom fysik har han förklarat väldigt tydligt och hans ord som han säger fastnar i huvudet vilket tycker jag är bra och sedan höjde jag mig i fysik vilket också är bra.”

””Han har hjälpt mig förklara uppgifter så jag verkligen förstår!”

”Han är bra på att bygga upp en relation med ungdomarna och inställer för att bli arg som många andra lärare så tar han sig an ungdomen och försöker lösa problemet på annat sätt. Han är mycket motiverande och bra på att lära ut!”

 

Nivå två Pedagogiska tillvägagångssätt, Skapa relationella processer som minskar gapet mellan elevernas nuvarande prestation och vad de kan åstadkomma tillsammans:


”Han har skapat en fantastisk kemi i klassen och gett väldigt bra förklaringar tillsammans med bra överblickar.”

”Han har haft en väldigt bra påverkan då han både har engagerat klassen i att själva försöka förklara saker och att själv förklara på lite andra sätt. Han har också kunna ge oss möjligheten att kunna sitta med oss enskilt och förklara eller arbeta, detta har hjälpt många.”

”Han har hjälpt dom har haft svårt att koncentrera sig och då gjort ett lugnt i klassen, han har även kunnat hjälpa till mer eftersom dom nu har varit två”

”Det var till stor nytta att ha han här tycker jag. Robert har varit skön och trevlig mot alla och skapat bra kemi i klassen.”

”Han gör klassen mycket mer motiverad”

”Gjort så att det blir roligare. Man vill lyssna och gå till lektionerna. Pratar ihop sig med oss elever”

 

Ett annat sätt att mäta hur gapet minskat mellan det som eleverna presterar och det som de kan prestera är naturligtvis betyg. Eleverna på denna skola skrev nationellt prov i fysik. I de två klasser där jag och min kollega arbetade parallellt var resultat i fysik på nationella provet (meritvärde) 14,0 i genomsnitt. Tidigare betyg var meritvärdet 10,6. Det betyder att eleverna höjt sig drygt ett och ett halvt betyg i snitt (gäller inte de som hade A). Dessutom hade nu inga elever betyget F längre.

Mycket i denna rapport har inspirerats av en artikel författad av Per Lindqvist publicerad i Nordisk Tidskrift för Allmän Didaktik. http://noad.ub.gu.se/index.php/noad/article/viewFile/16/8

”Ödmjuk orubblighet” innebär två perspektiv. Dels ”Jag ser dig! Den ödmjuka blicken” och ”Jag ser dig! Den orubbliga blicken” Artikeln handlar om två sätt att se eleven och det kan vara ett svar på frågan om vad som utmärker skickliga lärare.

Jonas Albelin skriver: ” Vi har ibland svårt att finna ord för de kvaliteter som är verkligt betydelsefulla i utbildning, och den teoretiska begreppsapparaten på området är ännu relativt outvecklad. Det individualistiska tänkandet dominerar utbildningsdiskursen. Men det finns en växande diskurs där relationsbegreppet är centralt. Det är nog bara en tidsfråga innan begreppet kärlek intar en betydande plats i denna.” http://pedagogiskamagasinet.se/den-nodvandiga-relationen/

Min kollega får slutordet om vårt samarbete under vårterminen 2017?

  • Min relation till eleverna har påverkats positivt då mycket stress släppte när jag fick någon att dela utmaningarna med.
  • Stress och känslan av otillräcklighet försvann helt då vi var två i klassrummet och då också hade möjligheten att dela upp oss för att kunna möta elevernas behov på bästa sätt.
  • Möjligheten till diskussion med en kollega om undervisning, klassrumsklimat och elever med olika behov har stärkt mig i min roll samt stärkt mitt självförtroende i klassrummet. Det har även hjälpt mig hitta min identitet som lärare och känna mig trygg i min roll vilket i sin tur påverkat hela mitt arbetssätt och yrkesutövande. samarbetet har alltså även påverkat hur jag undervisar i de klasser där inte Robert varit närvarande.
  • Som mentor för en av klasserna har jag sett hur samarbetet har stärkt elevernas självförtroende och motivation vilket haft inverkan på deras samlade skolresultat. Effekten har varit särskilt tydlig hos de svaga eleverna som haft svårt med motivationen.  
  • Samarbetet/ utbytet har alltså omgående gett ringar på vattnet för både mig som lärare och för eleverna.  

 

robert.johansson@kungsbacka.se          

Aröd augusti 2017