Jag heter Annika Wannebo Arvidsson och arbetar på Barkassens förskola i Onsala.Jag åkte till Kista med öppet sinne, jag visste inte riktigt vad som väntade. Mina förhoppningar var ändå att få lite hjälp att komma vidare i arbetet med de digitala verktygen vi har.När vi väl kommit in till mässområdet var det som att komma in i en bikupa. Jag fick gå runt ett par varv bara för att kunna orientera mig. Det var ett virrvarr av människor, montrar, fik och mötesplatser. Jag kollade upp var de föreläsningar jag ville besöka skulle vara och tyckte nog att jag fått rätt bra kläm på läget. Nån timme senare hade jag missat mitt första OCH mitt andra val av föräläsare… Medan jag strosade runt bland montrarna, lite besviken, fick jag syn på Micke Gunnarsson som precis skulle börja prata i en monter.Där stannade jag och lyssnade. Som tur var. Han har en förmåga att sätta ord på sådant man tänker och lyfta fram saker man inte tänkt på. Han sa bland annat att även om man inte delar intresset med tex det digitala med barnen så kan man visa intresse för det som de gör. Det känns så viktigt att lyfta fram. Barnen kan göra ”jobbet”, vi behöver fokusera på att göra det pedagogiskt och lärande.

Jag fick med mig så mycket inspiration och ny energi och fick även bekräftat mycket som jag själv tänkt och känt men haft svårt att formulera på ett bra sätt. Det som har varit svårast för mig har varit att ”få med alla på tåget”. Hur gör man när någon bestämt sig för att de inte kan, som inte ens vill prova? Eller när någon annan inte ser att det är pedagogiskt? Eller när jag äntligen kände att det lossnat lite men sedan insåg att det fanns stränga regler kring användandet tex en åt gången, bara 20 min…
Ulla Karin Lundgren prata mycket om att använda media på barnens villkor. Låta dem leda oss. Har de Minecraft som största intresse så får vi möta dem där. Det är en tydlig ökning av barns användande av digitala verktyg och internet. Vi måste hänga med! Vi måste ta till oss barnens populärkultur!
Ulla Karin hade med ett citat från Erika Kyrk Seger : – Kan det vara brist på inblick i den digitala världen som skapar motsånd? Att de ”pedagogiska glasögonen” för vad som händer mellan barnen och lärplattan inte är riktigt skarpa?

SETT-mässan erbjöd också så mycket mer. Jag var tex på en föreläsning med den inspirerande beskrivningen ”systematiska analyser och utveckling i förskola”. Namnet till trots så kände jag att detta är något vi verkligen behöver uveckla. Christian Eidevald som höll i föreläsningen var en väldigt inspirerande och energisk talare. Han hade mycket intressant forsking som underlag till hur vi borde analysera och utvärdera och varför. Som att det är inte barnen eller barnens enskilda kunskaper som ska mätas och utvärderas utan verksamheten kvalitetsarbete mot de mål som finns för verksamheten. Jag kan känna att det är här, i det systematiska kvalitetsarbetet, som vi ofta brister . Om vi hade haft en bra rutin för detta hade vi för länge sedan fångat upp svårigheterna med de digitala verktygen och lärandet och kunnat gå vidare. Jag kan inte säga att vi inte fått verktygen för att klara av detta på ett bra sätt men tyvärr stannar det oftast där. Vi får ett nytt verktyg att arbeta med men inte tillräkligt med kunskap om hur vi ska använda det.

Så nu står vi här med nya verktyg och nya sätt att lära. Vi har några riktigt intresserade och engagerade pedagoger och några med svalare inställning. Så hur gör vi? Hur kommer vi vidare?
Huvudsaken, anser jag, är vi låter barnen använda sig av dessa nya verktyg och sätt att lära utan äggklocka och alltför strikta regler. Att vi visar intresse för deras person, deras intresse och nyfikenhet. Att vi kan möta dem där.Vi kan inte få alla att älska det nya sättet att lära, alla kommer inte att använda verktygen i samma utsträckning. Men vi, pedagoger, kan alla se till att det händer något, att det blir pedagogiskt. För det är vi experter på!

”Det är just i mellanrummet mellan det trygga och det okända som pedagogiska förändringar kan äga rum. Det är där som de nya tankarna föds, som kan leda till oanade möjligheter.”