Rss

Archives for : förstelärare

Uppdrag inspiration – Att arbeta med startblock i syfte att skapa trygghet i klassrummet

Här kommer ännu ett inspirerande reportage från en av våra förstelärare,

Petra Granelli, förstelärare på Kollaskolan.


I John Hatties metastudie Synligt lärande belyser han vilka faktorer som påverkar elevers lärande. Två av dessa faktorer har att göra med att eleverna känner sig trygga i arbetsmiljön och i sin relation med läraren.

Elever som känner att de har kontroll över vad som ska hända under lektionen och vad som förväntas av dem, har lättare att slappna av och tillägna sig kunskaperna på det sätt vi önskar. Detta gäller för alla elever, men det märks tydligast hos de elever som har svårt att fokusera och få arbetet gjort.

För att skapa en tydlig struktur, som ser likadan ut vid varje lektion, arbetar jag med ”Startblock”.

Ett startblock kan se olika ut för olika lärare. Man har sin professionella frihet att utforma sina startblock som man vill. Det viktiga är att man inkluderar någon slags uppgift som eleverna tar sig an direkt när de kommer i klassrummet, innan lärarens genomgång startar. Mina startblock har alltid samma struktur. Den ser ut så här:

Mål: Här skriver jag målet för lektionen. Det kan vara exempelvis ” Du ska lära dig skillnaden mellan ett grundämne och en kemisk förening

Du behöver: Här kan eleverna se vad de ska se till att ha med. Exempelvis ” penna, sudd, NO-mappen

Startuppgift: Eleverna får en uppgift att ta tag i direkt när de kommer in i klassrummet. Denna uppgift kan vara en länk mellan dagens lektion och förra lektionen, det kan även vara en uppgift som direkt får eleverna att fokusera på vad vi ska arbeta med på lektionen. Exempelvis” Titta på periodiska systemet i slutet av boken. Vilka av atomerna känner du till? Prata med din granne

Genomgång: Detta skriver jag mest för egen del så att jag inte glömmer vad jag vill prata om under genomgången. Exempelvis ” jag ritar modeller av atomer och molekyler på tavlan. Jag förklarar skillnaden mellan ämnen som består av en och samma atom, grundämnen, och sådana som består av olika slags atomen, kemiska föreningar” Här kan jag också skriva upp vilka begrepp jag vill förklara.

Arbeta själva: Här skriver jag vad eleverna ska arbeta med själva. Exempelvis” Läs om grundämnen och kemiska föreningar på sidan 34-38 i boken. Svara på frågorna i arbetsboken på sidorna 22-23”

Exit ticket: Här ber jag eleverna checka ut från lektionen genom att göra en miniuppgift för att visa sitt lärande. Exempelvis ” Ge ett exempel på en kemisk förening och ett exempel på ett grundämne. Skriv ditt svar på en post-it-lapp och sätt den på dörren på väg ut

Mina elever vet att så gott som varje lektion startar med startblock. När eleverna kommer in i klassrummet tittar de direkt på White boarden, där de vet att startuppgiften står. De kan läsa vad som förväntas av dem under lektionen och direkt komma på rätt tankespår.

Fördelarna med detta arbetssätt är många, framförallt för den elevgrupp som är i extra stort behov av tydlighet och förutsägbarhet, för att känna den trygghet som Hattie visat vara viktig. Eleverna känner igen upplägget, det ser alltid likadant ut. De kan själva läsa vad som ska hända. Eftersom jag går igenom hela planeringen muntligt med eleverna får de även höra den. Om koncentrationen brustit vid genomgången kan de alltid läsa igen vad som gäller under lektionen.

Denna genomgång tar ca 5 minuter av lektionstiden. Den tiden tjänar man snabbt in genom att eleverna direkt är mentalt inställda på det vi ska arbeta med.

Att avsluta lektionen med en ”Exit ticket” ger eleverna möjlighet att reflektera kring vad de lärt sig. Det ger även mig chansen att få en snabb överblick över om undervisningen gett det resultat jag önskat. Det blir en snabbutvärdering både för mig och för eleven.

Att införa startblock har alltså inneburit att mina lektioner har en förutsägbarhet som ger eleverna lugn och möjlighet att fokusera på lärandet. Många av mina elever har uttryckt att de gillar startblocken av just dessa skäl.

 

Petra Granelli

Förstelärare Kollaskolan Kungsbacka

Uppdrag inspiration – Arbetet med ett inkluderande förhållningssätt på Iseråsskolan

I augusti 2015 tillträdde vi våra förstelärartjänster med målet att implementera och utveckla ett inkluderande förhållningssätt på Iseråsskolan. En härlig utmaning som vi såg fram emot att få ta tag i. Efter samtal med våra chefer där mål, syfte och uppdragets ramar klargjordes började vi utforma höstens arbete. Till vårt förfogande i tid hade vi fyra arbetsplatsträffar under hösten samt tid till handledning av enskilda arbetslag. Ett viktigt mål för oss var att innehållet på dessa arbetsplatsträffar skulle upplevas meningsfullt och angeläget för samtliga deltagare. Under arbetsplatsträffarna har vi varvat föreläsningar med små korta workshops. Vårt syfte har varit att bredda kunskapen om det inkluderande förhållningssättet och att i kollegiala samtal få pröva och ompröva sina uppfattningar och funderingar kring inkluderingsbegreppet. Experter vi hämtat kunskap ifrån är bla Ross W Greene, professor i psykologi, Bo Hejlskov Elvén, psykolog och Ulrika Aspeflo, logoped med lång erfarenhet inom arbetet med specialpedagogiska frågor. Vi har också lyft vad våra styrdokument, skollag och lokala policyplaner säger. Filmer och klipp från UR, SPSM och utdrag från bloggar med ett fokus på inkludering har också varit ett viktigt inslag på våra träffar.

Efter flera års arbete med Our network har en tydlig vision om allas lika värde och en helhetsidé för skolans utvecklingsarbete vuxit fram. Iseråsskolans kärnvärderingar ska genomsyra vårt arbete.

  • Alla barn är allas
  • Vi vågar pröva något nyttNamnlös
  • Vi respekterar varandra
  • Vi behandlar andra som vi vill bli behandlade själva
  • Vi ser olikheter som en tillgång

Vad menar vi då med ett inkluderande förhållningssätt? Att klargöra begreppet för all personal var en förutsättning för att kunna skapa en samsyn och för att undanröja missförstånd. Begreppet inkludering innebär en full delaktighet i den gemenskap som verksamheten utgör. Detta kan ske när verksamheten anpassas efter elevernas förutsättningar och behov. Kungsbacka kommun har en gemensam Barn- och elevhälsoplan som är beslutad av nämnden för förskola och grundskola i april 2013 (www.kungsbacka.se ).

Kommunens policy är kopplad till FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och Salamanca deklarationen (1994) som lyfter alla elevers rätt till stöd och hjälp och rätt till undervisning inom ordinarie klassorganisation. Den röda tråden i policyn, som överensstämmer mycket väl med de nya riktlinjerna från Skolverket, är att elevhälsoarbetet ska vara förebyggande, utgå från ett salutogent synsätt och ett inkluderande förhållningssätt samt att varje skola ska ta ett allt större ansvar för att följa dessa riktlinjer. Det är varje enskild rektor som tillsammans med personalen ska fördela resurser, gruppera elever och anpassa organisationen för att på bästa sätt skapa de bästa förutsättningarna för varje enskild elev. Detta ska vara ett gemensamt uppdrag för hela skolan.

“Man är inte stark om man är ensam på en skola att tänka på och göra på ett visst sätt. Det är först när man får till en samsyn och ett gemensamt förhållningssätt som man orkar och kan få till en positiv förändring” (Aspeflo, 2015).

Vi har även lagt vikt vid att lyfta sättet man förhåller sig på till sina elever och de situationer som uppstår då det speglar det pedagogiska perspektiv man har. Det kategoriska perspektivet, där svårigheter knyts till individen och en eventuell diagnos, skapar en syn där man letar orsaker till problemen hos eleven och inte i lärmiljön. För att kunna arbeta inkluderande behöver man ha ett relationellt perspektiv där man ser möjligheter att anpassa skolmiljön för att undanröja eventuella hinder och svårigheter som skapar problem i samspel och inlärning. Det blir då allas gemensamma uppdrag att skapa en lärmiljö som anpassar sig efter elevernas olika förutsättningar (Nilholm, 2007).

Förutom att fördjupa förståelsen för ett inkluderande förhållningssätt och att lyfta det relationella perspektivets betydelse har vi talat om vikten av att skapa goda relationer. För en pedagog är det viktigt att kunna känna av vad som är viktigt för stunden, vara lyhörda för det eleverna förmedlar i ord och kroppsspråk och kunna utveckla goda relationer till både elever och vuxna. I takt med att skolans status har minskat har relationernas roll ökat, förtroendet som skapas i dessa får stor betydelse för verksamhetens trovärdighet. De goda relationerna skapas genom engagemang, förmågan till empati och förståelse. Dåliga relationer mellan elev och lärare som saknar ömsesidighet, respekt och förståelse ses som en stor orsak till att elever går ur skolan med ofullständiga betyg (Skolverket 2011), ett faktum som gör det extra angeläget att fokusera på relationerna.

“En god relation skapar en trygg lärmiljö. I en trygg lärmiljö vågar man ställa frågor och be varandra om hjälp- och då sker mer lärande” (Aspeflo, 2015).

Vi har haft förmånen att få en miniföreläsning av en psykologikandidat i ämnet lågaffektivt bemötande utifrån Bo Hejlskovs bok Beteendeproblem i skolan. Vi följde upp föreläsningen med dialogsamtal i smågrupper vid ett par tillfällen. I dessa grupper fanns alla yrkesgrupper på skolan representerade. Att lyfta värdet av allas kompetenser och olika erfarenheter är ett viktigt mål i inkluderingsarbetet på Iseråsskolan. För att kunna skapa en helhetsbild av hela vår verksamhet behöver allas kunnande tas till vara.

Efter att ha skapat en gemensam förståelsegrund för arbetet med inkluderande förhållningssätt arbetar vi nu vidare med handledning av enskilda arbetslag. Att omsätta teori till god praktik kräver mycket träning och reflektion. I de kollegiala samtalen skapas goda möjligheter i att träna sig att lyfta blicken, se på sin egen roll och dess påverkan på verksamheten samt skapa ett gemensamt helhetstänk i arbetslaget. Att få vara samtalsledare är oerhört spännande, utvecklande och utmanande. Vi ser fram emot vårens samtalsträffar och det fortsatta utvecklingsarbetet på Iseråsskolan. Under våren kommer vi utmana våra kollegors relations- och inkluderingstankar, genom bla dialog och läggspel men också med IKT. Spännande!

Linda Heed och Johanna Karlsson, förstelärare Iseråsskolan

Referenser:
Aspeflo, U.(2015). För alla i skolan, en bok om inkluderande och utveckliande undervisning. Aspeflo och Klamas AB förlag.

Nilholm, C. (2007). Perspektiv på specialpedagogik. Lund: Studentlitteratur.

Nämnden för Förskola & Grundskola. (2013). Barn- och elevhälsan i Kungsbacka kommun. www.kungsbacka.se

Skolverket. (2011). Vad fungerar? Resultat av utvärdering av metoder mot mobbning. Stockholm: Fritzes kundservice.

Svenska Unescorådet (2006). Salamancadeklarationen och Salamanca+10. Svenska Unescorådets skriftserie 2/2006.

 

 

Uppdrag Inspiration – Ta sig utanför skolans fyra väggar

Stafettpinnen i vår inspirationsserie går vidare till Veronica Elofsson, förstelärare på Smedingeskolan. Hon tar oss med utanför Kungsbacka.

Förra våren blev jag inbjuden att tala under mässan Framtidens Läromedel i Stockholm. Jag tackade glatt ja och fick relativt fria händer vad jag ville tala om, det enda önskemål de hade var att det skulle vara ur ett lärarperspektiv. Inte speciellt svårt med andra ord. Jag valde att sätta rubriken ”Integrera digitala verktyg med entreprenöriellt lärande”, på det sättet slog jag ihop två områden som speglar mig som lärare.

 

Under sommaren började jag fila på vad jag ville ha med under mina fyrtio minuter i rampljuset och när hösten gjorde antågande gick det snabbt innan det var dags för presentationens deadline. I oktober begav jag mig upp till Stockholm, dessvärre hade jag dagen innan råkat få en hjärnskakning och doktorns order var egentligen vila och ingen skärmtid. Men jag är en envis person och när jag hade fått den här chansen tänkte jag inte låta en hjärnskakning stå i vägen, det som istället skedde var att jag fick stänga ner min iPad och fokusera på varje slide i huvudet. Det gjorde att presentationen sedan satt som ett smäck, även om jag var helt slut efteråt.

 

Nog om förberedelserna och mer om innehållet.

 

I skolans värld lever jag efter mottot ”Ta sig utanför skolans fyra väggar”, det är hela tiden mitt mål med undervisningen, skolan är som en liten bubbla och världen finns utanför. Jag valde att lägga upp min föreläsning med exempel på hur vi som pedagoger kan gå tillväga och ge eleverna makten över sitt lärande. Jag nämnde tidigare att jag fick fyrtio minuter att tala och i den här texten kommer jag bara att delge er en liten del, men för den som är intresserad av att höra mer är det bara att kontakta mig.

 

Min resa började på allvar i februari 2014, då förstod jag att jag arbetar entreprenöriellt med mina elever. En av mina elever, Julia Essell, skrev en debattartikel som jag tyckte hon skulle försöka få publicerad. Julia har vid flertalet tillfällen efteråt berättat hur viktigt det var för henne att jag peppade henne och trodde på henne, för hon valde att skicka den till Aftonbladet debatt, och drygt en vecka senare var Julia rikskändis över en natt. Hon har efter succén med sin artikel gjort flera föreläsningar om att ta sig utanför klassrummets fyra väggar. Det finns två extremt enkla knep som lärare att ta till, vilka Julia nämner som viktiga vid sina föreläsningar:

  1. Att jag kände till hennes fritidsintressen så att hon kunde börja skriva.
  2. Att jag uppmuntrande henne till att våga skicka in sin artikel.

Svårare än såhär behöver det faktiskt inte vara, att vi har många goda skribenter i våra klassrum, det vet vi alla, och det gäller bara att få dem att våga ta klivet ut från klassrummet.

veronica 1

 

För ett år sedan ställde min mentorsklass upp i Next Up, vilket är en IT-inspirerad tävling för att locka fler flickor till IT-branchen. Jag och min mentorskollega körde på med våra tilldelade case och tog oss till finalen där vi vann! Det finns mängder med bra erfarenheter från Next Up och det enda jag kan säga är att får du chansen att ställa upp, gör det! Förutom att mina elever utvecklades inom många olika plan så utvecklades elevinflytandet till en helt ny nivå. Deras idéer på redovisning av kunskap och tillägnandet av kunskap ökades och vi har sedan dess ständigt dialoger om hur vi ska kunna arbeta för att lärandet ska bli optimalt. De har blivit duktiga på att förstå kunskapskraven och hur de ska kunna nå högre nivåer och de ser fler möjligheter i hur de kan arbeta med kunskapskrav som går in i varandra. De har bland annat skapat Stop Motion-film om amerikanska revolutionen, bloggat om industriella revolutionen och skapat ett analogt brädspel om franska revolutionen.veronica 2

Jag är övertygad om att med varierad undervisning är det också roligare att lära sig. Att alltid göra på samma sätt och med samma saker tröttnar vi på, lägg där till att i dagens samhälle händer så mycket nytt hela tiden att vi i skolan måste hänga med. De digitala verktygen och smidigheten/närheten till webben och kontakt med omvärlden är guld värd. Använd den möjligheten, våga låta dina elever testa sina vingar och att du figurerar som handledare. Räkna inte med att det fungerar första gången men min upplevelse är ju mer jag tror på dem, med desto mer lyckas de.

veronica 3Foto: Veronica Elofsson

Foto; Isa Winstedt
Foto: Isa Winstedt

Bilden är från ett elevarbetet ”Clinic med Emma Emanuelsson”, fem tjejer i årskurs 8-9 som under elevens val arbetade med sitt ”Drömprojekt”. De engagerade två av Kungsbackas bästa ryttare, anlitade en av Sveriges bästa ryttare, bokade en manege i Fjärås, fixade läktare, sponsorer, bakade fikabröd och mycket mer. De sålde 50 biljetter och kunde efter att alla utgifter vara betalda skänka drygt 3000 kronor till Svenska hästars värn. Under hela arbetet var jag enbart en stöttande handledare som bland annat kom med heja-rop när de lärde sig presentera sig i telefon och i mailkontakter.

 

Använd de digitala verktyg som vi har tillgång till och utnyttja dem för att ta dig utanför klassrummets fyra väggar och jag lovar dig att både du och dina elever kommer uppleva lärandet mer meningsfullt.

 

Hälsningar

Veronica Elofsson

Förstelärare digitala verktyg, svenska/SO-lärare på Smedingeskolan

veronica.elofsson@kungsbacka.se

 

Vad gör vi nu då?

Mitt namn är Catharina Åkerlund och jag arbetar som språklärare på Varlaskolan i Kungsbacka kommun – jag undervisar i ämnena svenska, engelska och tyska. Jag är också förstelärare inom skolutveckling sedan en tid tillbaka.

Det var som ämneslärare jag ansökte om att komma med till SETT, men det var som förstelärare jag åkte…Helt klart förändrades fokus mellan första tanken på att åka med, till genomförandet och eftertanken som jag nu kommer försöka formulera, men de olika delarna kommer nog att sammanfalla, så småningom. Det jag tar med mig från SETT är väldigt abstrakt, fragmentariskt, än så länge, men låt mig (försöka) förklara och sätta ord på mina tankar.

När jag sökte ville jag söka reda på nyckeln till hur vi får eleverna att ”bryta sig in i lektionssalen” vid lektionens start, på samma sätt som de kan sägas ”försöker bryta sig ut” vid lektionens slut… Jag fann inte nyckeln, tyvärr, men jag kanske har fått viss ”nys om var den håller sig gömd”.

Jag var med på SETT 2011 (eller 2010?) och mycket hade förändrats sedan dess. Då – 2010/11 – låg så gott som allt fokus på det digitala verktyget – sidor, appar, källkritik, organisationssätt, plattformar, olika verktyg, mm. Mycket av detta fanns i år kvar ”på golvet”, men föreläsningarna i det stora hela hade ett nytt fokus: RELATIONEN! Relationen mellan elev-elev, relationen mellan lärare-elev, relationen mellan lärare-lärare, mellan lärare-ledning och mellan det digitala verktyget-användaren. Mycket fokus låg på det kollegial lärandet, vilket också är mitt fokus som förstelärare. Vilken tur jag hade…Jacob Möllstams föreläsning ”kollaborativt lärande i en digital skola” var rakt igenom fantastisk… Men flest ”eftertankar” gav nog ändå Erixons ”skolämnen i digital förändring”. Av lite olika anledningar…

Och nu har jag tänkt ett par dagar…

Då, 2010/11, var 1-1 satsningen i startgropen, vi var många entusiaster, men många fler var skeptiker. Många av oss hoppade på ALLT, mest hela tiden – bloggar startades, fylldes med nonsens, och skvalpar säkert kvar, bortglömda i ”molnet”. Twitterkonton och lärarefacebookalias på löpande band, vi tvingade eleverna att registrera sig på hundratals ”kanonbra” sidor – ganska oreflekterat.

Många andra pedagoger satt stilla i båten och avvaktade ”flugan”…

Idag är många av oss som hoppade ALL-IN 2010/11ganska coola – vi har reflekterat mängder, sansat oss, förstått att det inte hänger på verktyget i sig, utan vad vi gör med det. Jag känner verkligen att ”hela tiden och varje dag” förändrar jag mitt undervisningssätt, för att närma mig en ”verklighet” som jag vet väntar, lurar, finns att greppa där ute…Jag anar en öppning… Jag försöker skapa meningsfullhet och en ”äkta känsla” i det jag gör med eleverna. Jag använder de digitala verktyg jag har för att flytta ut ur skolan och för att flytta in i ”verkligheten”…för att skapa ett sammanhang i det som sker. Jag känner ingen stress, och jag känner heller ingen ”slutpunkt” Konstant cirkel/ utveckling är vad jag känner! För mig OCH för eleven. Här ligger nyckeln gömd, tror jag…

Många andra pedagoger sitter stilla i båten och avvaktar…oklart vad?

Och här närmar jag mig mina funderingar efter SETT: Vad händer när mellanrummet i verksamheten blir än större? När pedagoger står längre och längre ifrån varandra, undervisningsmässigt, på fler och fler plan? När undervisningen ser mer och mer olika ut för eleverna, i de olika ämnena eller/ och i de olika spåren/ arbetslagen? När språket pedagoger emellan, och förståelsen för verksamheten pedagoger emellan och elever emellan, så som vi ser den här och nu, skiljer sig mer och mer åt? När vi gräver på olika mark? Vad händer då?

Jag är van att vara ganska ensam på en skola att rakt igenom arbetar i digital form. Jag har också hela tiden möts av en viss försiktig skepsis från eleverna (och så klart från pedagogerna, men låt oss fokusera på eleverna i detta sammanhang!) – är detta ”rätt”? Stämmer detta? Är ”det på riktigt”? Är det kvalitetssäkrat? Erixons föreläsning gav mig delvis svaret på varför det är så – han redogjorde för 70 lärares, och deras elevers tankar kring 1-1 och digitala verktyg, och en konklusion undersökningen gav var att ”eleverna hade inte lika mycket tilltro till det digitala materialet som till läroboken”.

Besvärligt om det ser ut så hos eleverna, men jag kan aldrig vända tillbaka till ”bara en lärobok”. Åtminstone i mina ämnen öppnar en hel värld upp sig, i och med 1-1 satsningen. Oändliga är de vägar vi tillsammans kan gå! Elevernas resultat i mina klasser har stigit! Det finns en viss ”detta kan vara viktigt” känsla i klassrummet. Kanske lite, lite ”bryta sig in vid lektionsstarts” mentalitet…

Men jag märker att elever som pendlar mellan ”det ena systemet” och ”det andra systemet” blir osäkra. Vad är rätt? Vilket system är det ”mest av” på skolan? Hur ska jag förhålla mig? Vilket kräver mest av mig som elev? Vilket minst? Vad göra?

Besvärligt, när jag och mina kollegor inte pratar samma språk, även om vi ofta använder samma ord…orden betyder ju så olika saker, beroende på vår verklighetsuppfattning. Besvärligt om den enda känsla jag och mina kollegor delar är frustration… Besvärligt om vi blir ett ”vi” och ett ”dom”. Hur löser vi detta?

Just nu undrar jag om vi kommer få ”riktig fart på det hela” någon gång? Kommer kanske alltid några ”gå före”, och skapa oreda för de andra som ”går efter”? Kommer glappet att öka? Det skapar i så fall ökad segregation bland elever OCH bland pedagoger, och segregation inom ett fält där segregation kan vara avgörande för jobb eller inte i dag och i framtiden. Eleven måste idag kunna hantera de digitala verktygen som ett ARBETSVERKTYG, för att få ett jobb, vilket jobb som. Detta gäller även pedagoger. Man kan inte vara digital bara inom spel- sök- och blogg: man måste på riktig vara digital, ha digital kompetens, inom många/ alla fält – ett arbetsfält.

Personligen, och i min elevnära profession, är jag stärkt av SETT och inputen jag tog till mig där. Ur verksamhetssynpunkt känner jag oro.