Rss

Archives for : #kbasett2015

Kollegialt lärande på SETT mässan

SETT-mässa den 15-16 april 2015
Under SETT-dagarna var jag på en föreläsning om Kollegialt lärande med representanter från ALP-projektet. ALP står för Alingsås, Lerum och Partille kommuner. Det Kollegiala lärandet innebär att vi pedagoger lär av varandra. I de kommunerna har arbetat med Kollegialt lärande i 10 år och har under den tiden arbetat fram en bra struktur och rutiner för hur det skall fungera på bästa sätt.

Namnlös1

Man har rekryterat och utbildat särskilda observatörer. De har inte till uppgift att bedöma andra lärare, utan skall stötta kring de utvecklingsområden som arbetslagen har tagit fram. Arbetslaget förbereder sig genom att identifiera områden som de vill utveckla. Observatören kommer på ett förbesök och träffar arbetslaget och man diskuterar vad observatören skall titta på.
Observatören träffar sedan den enskilda pedagogen före och efter observationstillfällena.

Namnlös4

Föreläsarna Susanne Bergman, Camilla Blomqvist, Kicki Oljemark och Rachel Törnell poängterade hur viktigt samtalet är för reflektion.

Lena Poulsen, Iseråsskolan

Minecraft i undervisningen – det omdefinierade lärandet

Av: Lina Häger, lärare i Garbo 2-3 på Björkris skola.

Mincraft är ett bygg- och äventyrsspel som tar sin början i en öppen värld där spelare samarbetar för att bygga fantastiska och fantasifulla saker. Jag och min klass har under tre veckor utforskat den värld som minecraft erbjuder sina utövare – vi har utifrån vårterminens forntidstema byggt stenåldersbosättningar. Byggspelet har gett oss förutsättningar att skapa som inte skulle kunnat gå att göra med någon annan teknik. På så vis har vi inte bara haft otroligt roliga, inspirerande och elevdrivna lektioner – vi har också omdefinierat vårt sätt att arbeta genom att vi skapat nya arbetsmetoder som tidigare, innan den nya tekniken, var omöjliga.

Idén till att plocka in minecraft i undervisningen föddes hos mig för ett par år sedan, då jag under en skolmässa dök in på en föreläsning där en engagerad pedagog beskrev ett byggprojekt: det var något om minecraft och medeltidsborgar… Och där och då såddes ett frö i min hjärna om att någon gång arbeta på ett liknande sätt. Nå väl, tiden gick och fröet gjorde sig ibland påmint, inte minst när mina elever bönade och bad om att jag skulle ladda ner gratis varianten av appen till våra paddor så de kunde spela lite på fritids. I höstas kom sedan två mycket uppspelta elever fram till mig och berättade att MINECRAFT faktiskt passade utomordentligt bra för oss när vi nästa termin kulle börja arbeta med forntiden. Det skulle enligt dom vara perfekt eftersom ”det är precis som när jorden skapas, först finns ingenting och sedan måste man skapa saker…”. Självklart blev jag såld på idén, vilken pedagog skulle inte bli det när ens elever kommer med så välgrundade förslag. Så när våren kom startade vi upp vårt tema om Forntiden, fokus skulle ligga på stenåldern och vi hämtade in kunskap genom faktatexter, producerade texter och laborerade med nyckelord. Vi tog bussen till Ekhagens forntidsby där vi fick känna, smaka och dofta på forntiden. Till sist stod vi där med en massa ny kunskap och stenåldern och då var det dags att sätta igång byggprojektet med minecraft. Eleverna blev indelade i grupper, de fick premisserna för arbetet och en regel: förstör aldrig något som någon annan byggt!

Tre veckor senare hade grupperna skapat varsin kreativ bosättning, där alla val av material och design var omsorgsfullt gjorda utifrån den faktakunskap vi erhållit om stenåldern under terminen. För att föreviga bosättningarna så planerade vi för att filma av dem och guida tittaren genom att kommentera över filmen och sedan lägga ut verken på vår you tube kanal samt blogg. Dessutom bestämde vi oss för att bjuda in vänner och familj till en filmpremiär någon eftermiddag innan skolavslutningen.

Det finns så mycket som jag skulle vilja dela med mig av mitt och klassens arbete med minecraft. Bara det att eleverna plockar med sig egna böcker om spelet till skolan för att förkovra sig visar på hur viktigt arbetet har varit för eleverna. Jag skulle också kunna berätta om de samarbeten som pågått, något om det sociokulturella lärandet. Men jag knyter ihop säcken här och hoppas på att jag inspirerat fler lärare till att våga minecraft i undervisningen. För egen del känner jag mig stolt över att ha lyckats med att göra övergripande förändringar i mitt klassrum. Att jag hittat en arbetsmetod som integrerar IKT i undervisningen i enighet med SAMR-modellens högsta nivå: omdefiniering.

Filmerna kommer att publiceras på YouTube inom ett par veckor. Håll koll på vår blogg för länk: www.bjorkris.wordpress.com

Under byggen användes so-böcker och andra faktatexter för att kontrollera val av material och design.
stenå1 kopia

Tingbergsskolan presenterar sin film från SETT

Gjord av Jessica Nordlund och Niclas Alveljung

Freinet 2.0

Året är 2015 och platsen är SETT-mässan i Kista. Runt ett bord står vi andäktigt samlade. På bordet finns en blänkande maskin i stål och plast. En 3D-skrivare. Förundrat betraktar vi maskinen medan dess extruder, med ett dovt surrande, spritsar ut en tunn röd plastmassan och lager för lager bygger upp en miniatyr av Stockholms stadshus…

Vi förflyttar oss. Till en annan tid, en annan plats…

Året är 1945 och platsen är en liten byskola i Provence. Runt ett bord står ett antal barn och en lärare andäktigt samlade. På bordet finns en maskin i järn och trä. En tryckpress. Förundrat ser barnen på medan typerna sätts i ramen, bläcket stryks på, veven dras runt och sida efter sida tryckt text kommer ut ur maskinen.

Mannen med barnen heter Célestin Freinet. Han var lärare i en liten byskola och levde mellan åren 1896-1966. Célestin Freinet är en av pedagogikens största giganter men det talas nästan aldrig om honom och om hans pedagogiska idéer. Skälen till detta är flera. Till att börja med var han en stor vän av modern teknik och kommunikation mellan människor. Skolan har alltid haft svårt att förhålla sig till ny teknik. Se bara på diskussionen om mobiltelefoner. Han stod också alltid på elevernas sida, en ståndpunkt som är långt ifrån självklar i dagens skola. 

Freinet var praktiker och inte teoretiker. Hans pedagogik var arbetetspedagogik med verkligheten som lärobok och med riktigt arbete i skolans tryckeri och verkstäder. Hans skola kommunicerade med skolor i Frankrike och i andra länder. Eleverna skickade sina tryckta böcker till varandra och lärde sig på så vis om varandra och varandras hembygder. För den som vill veta mer om Célestin Freiniet och hans pedagogik kan jag rekommendera UR-programmet Pedagogikens giganter.

Vi är tillbaka i Kista och SETT-mässan där Freinets vildaste fantasier har besannats. Tekniken är tillgänglig och interaktiv som aldrig förr. Världen ligger öppen för våra fötter och kommunikation och utbyte sker blixtsnabbt. Hela världens kunskap ryms i en iPad och tekniska prylar kan tillverka, projicera, animera, illustrera och omforma med bara ett enkelt knapptryck. Trots detta har ganska lite hänt i skolan. Det talas idag om behovet av traditionell undervisning, med lärarstyrda lektioner och hur och när lärare ska beslagta elevernas tekniska utrustning. Eleverna själva upplever stress, känner sig allt mer splittrade och får allt mindre förståelse för syftet med det skola försöker lära ut.

De många föreläsarna på SETT-mässan betonade alla vikten av att vi som pedagoger och skolledare ska se och uppmärksamma eleverna där de sitter, dolda bakom iPads och laptops. Vi måste våga förflytta oss. Vi måste börja prata öppet och intresserat med eleverna om deras tankar och intressen och om vad som är viktigt i deras vardag. Från att ha stått framför eleverna till att sitta bredvid eleverna och tillsammans med dem ta hjälp av tekniken för att utforska den värld som finns där ute.

Varför har vi då inte kommit längre? Varför ägnas så mycket tid och kraft åt att diskutera kepsar och mobilförbud? Célestin Freinet hade de obekväma svaren på dessa frågor och han formulerade dem i 30 konstanter. Konstant nummer 19 är central och en bidragande orsak till att Freinets tankar inte fått vidare spridning. Där konstaterar nämligen Freinet att: Betyg och sortering av barnen är alltid av ondo. I en skola som allt mer fokuserar på betyg och bedömning är det inte underligt att Freinets pedagogik inte diskuteras. Konstant 5 ifrågasätter också det rådande skolklimatet. Den lyder: Ingen tycker om att stå på led, ty när man står på led lyder man passivt en order som kommer utifrån. Skolans viktigaste fråga, efter betygen, är just ordningen. Ordning är nödvändig anser Freinet och formulerar det i sin konstant 22 men ordningen måste komma från en egen önskan och inte som direktiv utifrån.

Mitt bestående minne från SETT-mässan 2015 är att den svenska skolan befinner sig vid en brytpunkt. Den tekniska utvecklingen går nu så fort att skolan måste omvärdera sin roll och omforma sitt arbetssätt, om den ska fortsätta ha en roll att fylla i samhället. Vid denna nödvändiga omformning är jag övertygad om att Célestin Freinets pedagogiska tankar med fokus på arbete, teknik och kommunikation har en central roll att spela.

I den mån vi även i framtiden kommer behöva arbeta i en skola med betyg och bedömning måste vi göra vårt yttersta för att bedömningen blir  begriplig för eleverna.  Tillsammans med eleverna kan vi sedan bygga en skola där vi tillsammans upplever och utforskar världen och där vi växer som medmänniskor…

Med ett sista surr stannar 3D-skrivaren. Det lilla stadshuset i röd plast är klart. Det är dags för uppgradering. Freinet 2.0.

Med vänlig hälsning Martin Andersson
Leg. Lärare i SO-ämnen, Svenska och Bild, Hedeskolan

Wikipedia – mer än en encyklopedi

Det mest fantastiska med SETT var alla 45-miutersföreläsningar man kunde välja mellan. Tyvärr blev det bara en dag för mig och det var så svårt att välja!

Det blev bland annat flippat klassrum med Fröken Flipp, informationssökning och källkritik i skolan och Anne-Marie Körling. Jag hamnade också på en föreläsning jag trodde skulle handla om läsförståelse men som visade sig handla om Wikipedia!

Ylva Pettersson, bland annat gymnasielärare, bloggare på LR och styrelseledamot på Wikimedia Sverige, började med att prata om Anne Bamford och hennes forskningsrapport The Wow Factor – Global research compendium on the impact of the arts in education. Bamford menar till exempel att vi utvecklas och når längre om vi har en publik, kreativt utrymme och att arbetet innebär en risk. Intressanta tankar!

Här kopplade Ylva Pettersson ihop Bamfords tankar med Wikipedia och det blev en spännande tankevurpa för mig. Jag tänkte precis som ni kanske också gör – hur hänger utveckling genom publik, kreativt utrymme och risk ihop med Wikipedia?

Ylva Pettersson gav flera exempel, Wikipedia behöver inte bara användas som uppslagsverk utan vi kan tillsammans med eleverna vara med i utvecklandet av uppslagsverket. Redan i de tidiga åren kan eleverna vara med och skriva inlägg på sin egen sajt sv.wikimini.org. Här har barnen ett eget uppslagsverk och genom att skriva egna inlägg får de en publik, det kreativa utrymmet återfinns i skapandet av inlägget och risken, ja det är förstås hur mottagarna tar emot inlägget. Spänningen finns också i hur andra ändrar deras eget inlägg och eleverna kan också gå in och ändra andras inlägg som en del i sitt lärande.

För de äldre eleverna finns vanliga Wikipedia där man inte bara kan bidra med text utan också ljudfiler, källor, bilder och illustrationer. Det finns också flera systersajter där de kan skapa Wikibooks, skriva definitioner i Wiktionary, hitta media i Wikimedia commons eller använda Wikiversity. I Wikiversity skapar du egna kurser till eleverna eller skapar en kurs tillsammans med dem. Överallt kan du också jobba med kodläge om du vill introducera eleverna till kod, till och med på wikimini. Wikipedia med systersajter ger också bra diskussioner om upphovsrätt och källkritik.

Blev du lite nyfiken? Funderar du på hur allt fungerar? Det finns förstås en Wikiversitykurs att tillgå! https://sv.wikiversity.org/wiki/Wikipediakurs_f%C3%B6r_pedagoger

Får du chansen att åka med på SETT, ta den! Kanske hamnar du på en föreläsning du trodde handlade om en sak men som sedan blev inspiration till något helt annat.

Karin Hansson Toråsskolan

 

Den nya skolan

I och med att Lgr11 infördes skedde ett paradigmskifte i svensk skola…eller skedde det verkligen? Vad innebär det egentligen att omdefiniera sin undervisning – att gå från att undervisa i tidigare läroplaner till dagens läroplan Lgr11.

Jag är en relativt ny lärare. Jag gick själv i skolan under skiftet Lgr 80 till Lpo94, läste till lärare under Lpo94 och undervisade i densamma från 2002-2010. De sista åren har jag naturligtvis förhållit mig till Lgr11, jag har sett en enormt stor skillnad jämfört med hur man undervisat, tänkt på undervisning i nuvarande läroplan.

Detta har hänt;
I Kungsbacka kommun storsatsade vi på att alla elever i högstadiet skulle få en egen digital pryl eftersom det krävs i läroplanen att varje elev bör ha tillgång till detta verktyg för att kunna klara av kursplanen.

Vad har hänt hittills;
Eleverna som fick datorer klagar på hur långsamma de är, eleverna med Ipad ägnar stor del till att spela spel och vara sociala i olika appar.

Varför har det blivit så här?
John Steinberg skriver i sin bok, Lyckas med digitala verktyg i skolan; ”Dela ut en surfplatta om du vill, men förstå att du samtidigt öppnar Pandoras ask. Din värld kommer aldrig mer att vara sig lik”. Det han menar är att om man har en traditionell instrumentell syn på kunskapsinlärning i skolan där läraren bestämmer innehållet, rummet och tidsramen samtidigt som eleverna har ett digitalt verktyg som via internet innehåller all – och mycket fler svar än de som läraren kräver kommer inte levla i sitt eget lärande. ”Varför ska jag använda digitala verktyg när jag ändå måste lära mig vad andra har bestämt?” vidare beskriver Steinberg att lärarens roll förändrats till att man kontrollerar elevens process, struktur och kvalitet i hens arbete.

Min upplevelse av vad den nya läroplanen innebär är att;

Läraren måste förändra sin kunskapssyn – lämna den traditionella “tavelundervisning”, undervisningsböcker. Ett område måste planeras utifrån vilka förmågor som ska tränas. Dessa förmågor måste ges respons på så att eleven vet hur den ska öka förmågan. Förmågorna i olika ämnen är ofta samma – utgår från ”the big five” och eleven måste få olika verktyg att kunna hantera förmågorna utifrån olika faktaunderlag – ämnen. Läraren fokuserar alltså på processen, men måste samtidigt hänga med i svängarna vad gäller källkritik.

Eleven idag måste utbildas i att den nya läroplanen innebär att eleven själv måste ta ett mycket större ansvar. Eleven kommer idag inte att bli hänvisad till vad hen ska kunna, på vilka sidor det står och att det inte kommer ett definitivt prov som hen måste klara av utan då snarare att eleven övar på sina förmågor i en process där eleven får feedback över hur hen kan öka sina förmågor.

Elevernas föräldrar bör få en insikt i detta även dem. De har en tradition från en helt annan läroplan än nuvarande och har då lite insikt i vad skolan i själva verket kräver. Idag hör jag flera föräldrar som istället ”curlar” sina barn med frågeställningar till lärare som är baserade på tidigare läroplaner.

Det var inget överdrivet tryck på denna fråga på SETT-mässan… Flera jag pratade med hade egentligen inte reflekterat över frågeställningen så det var svårt att få en övergripande bild över hur andra kommuner arbetar med frågan.

Jag tror dock, som jag skrivit ovan, att läroplanen måste få en mycket större plats i klassrummet. Lärare på skolorna måste utbilda eleverna i vad som står i kursplanen och peka på skillnader i den jämfört med tidigare kursplaner. Detta för att barnen kommer med en bild som deras föräldrar har med sig från sin skolgång. Föräldrarna ställer krav på sina barn utifrån ett föråldrat synsätt – av denna anledning tror jag bl a att många föräldrar är väldigt kritiska till att kommunen delar ut Ipads till eleverna…

Rektorer bör ta ett större ansvar att berätta om Lgr11 för föräldrar på föräldramöten – ge dem en övergripande bild över förändringar som skett under 2000-talet.

Sedan jag skrev starten på denna artikel har jag fått en liten förändring i min tjänst. Jag och en kollega till mig har fått en förstelärartjänst som bl. a innebär att vi hitta metoder att få igång kollegialt lärande på vår skola. Detta upptog vårt huvudintresse på SETT-mässan och vi fick en god uppfattning och flera mycket bra “inputs”. Kollegialt lärande är ett måste för alla som arbetar inom skolan. Jag avslutar med ett citat;

“Om skickliga, professionella lärare med lång akademisk utbildning bestämmer sig för att tillsammans göra sin dagliga verksamhet bättre – och får möjlighet till det – vad kan då gå fel?” 
– Per Kornhall, SETT 2015 

Erik Hamresand

Leg Musiklärare, IKTpedagog,
Förstelärare inom skolutveckling
Varlaskolan

Tankar av Pia från SETT-mässan

Jag vill åka till SETTmässan för att inspireras i mitt dagliga arbete gällande det moderna och innovativa lärandet. Det jag främst är nyfiken på och behöver input i är pedagogisk dokumentation, barns delaktighet och inflytande, och få inspiration över lag kring hur man på ett bra sätt kan använda digitala verktyg i verksamheten. Det är områden som jag upplever att vi behöver lite nya infallsvinklar kring på vår avdelning här och jag hoppas att jag kommer att få med mig nya tankar och kunskap kring detta tillbaka”

 Detta var mina förväntningar innan resan och jag kan inte säga annat än att de infriades. Jag använde tiden effektivt och var framför allt på många föreläsningar – dessutom delade jag och mina reskamrater metodiskt upp oss och lyssnade på olika talare för att kunna delge varandra efteråt och få ut ännu mer av tiden. Självklart är det så att det är dem man lyssnat på i sin helhet som sätter störst spår, men en hel del tips och tankar har vi kunnat delge varann.

Jag hamnade på flera föreläsningar som berörde barnsyn och –bemötande, bland annat Linda Linder och Micke Gunnarsson. De pratade båda om att ett barn inte ska bli något, det är redan något (trots att det i läroplanen står att barnen ska bli aktiva samhällsmedborgare, som om det inte är något de redan är!) och att vi ska se på och bemöta barn som medmänniskor. Kan tyckas självklart, men när man rannsakar sitt eget beteende är man inte alltid så respektfull i sitt bemötande. Jag fick mig t.ex en tankeställare när Micke Gunnarsson tog upp ”stopphanden”, en metod jag själv ibland använder för att få ett ivrigt barn att vänta på sin tur när jag samtalar med ett annat. Hur respektfullt är det att få en stor hand framkörd i ansiktet?!

Tankar kring den pedagogiska dokumentationen och barnens delaktighet i den fick jag också. Anna Lundholm kom med det enkla och konkreta tipset att ha en avsatt tid för reflektion med barnen, att t.ex låta foton från förmiddagens aktiviteter gå på smartboarden innan lunch och samtala kring bilderna. Tillräckligt enkelt för att få in som ett naturligt dagligt inslag!

Bland annat Christian Eidevald betonade att det är verksamheten i sig som ska dokumenteras, inte barnen och deras prestation. Han redovisade också en massa intressant hjärnforskning, bland annat att aktiviteten i hjärnan är mycket större när man har rört sig i 20 minuter än när man suttit stilla, och att hela hjärnan är aktiv när barnen leker. Av detta hade slutsatser dragits som att stillasittande samlingar inte är särskilt gynnsamma för inlärningar, och kanske ännu mer tänkvärt att barnen behöver helhet för att lära. Att isolera ämnen t.ex genom matte, språk eller teknikhörnor är alltså negativt!

Inspiration kring de digitala verktygen fick jag också, mest genom tips på appar från föreläsningar som jag inte var på själv, så det är inte så givande att återge.

Men som sagt, på det stora hela, en givande resa med många inspirerande samtal!

Pia Smith, förskollärare på Norrgårdens förskola i Åsa

Tankar från en förskola om SETT mässan!

Vi har fått äran ifrån vår chef att delta på SETT mässan. Vi ser det som en rolig utmaning att få inspiration och ny kunskap kring hur vi på ett innovativt sätt kan arbeta med IKT tillsammans med barnen. Vi är nyfikna förskollärare som arbetar på två utav fyra små enheter där vi behöver bredda våra IKT kunskaper. Vi ser detta som en fantastisk möjlighet att få se ett nytt rum för det moderna lärandet. Vi skulle vilja få mer kunskap om hur vi kan använda oss utav vår smartboard tillsammans med lärplattorna. Hur kopplar vi samman dessa funktioner?

Det är ny teknik på gång och vi vill lära oss mer. Vi vill få barnen aktiva och utforskande inom detta. Vi märker att barnen redan kan mycket om IKT redan som små och vi pedagoger måste kunna stödja dem i lärandet.

Efter SETT mässan hoppas vi kunna förmedla vidare våra nya kunskaper inom IKT till våra kollegor på enheterna.

Film och text av:Linn Sundsvall och Louise Grönvall

Don´t limit a child to your own learning, for he was born in another time.

Jag heter Camilla Lindskog och arbetar på Skoldatateket som specialpedagog, det är en pedagogisk verksamhet där specialpedagogik tillsammans med kompetens kring IT sätts i centrum.

På SETT- mässan var jag på flera spännande och intressanta föreläsningar. Det var två givande och lärorika dagar. Speciellt betydelsefullt för mig var det personliga mötet med de som arbetar på Skoldatateket Stockholm och deras föreläsning om elevers rätt att välja arbetssätt- möjligheter med en Ipad. Jag följer deras arbete via sociala medier och har länge velat diskutera med dem hur de arbetar. Detta för att vi på vårt Skoldatateket i Kungsbacka ska vara i framkant.

Skoldatateket i Kungsbacka vänder sig till personal inom förskola/ skolan som undervisar barn/ elever i behov av särskilt stöd. Genom att vara flexibla, och skräddarsy lösningar och utbildningar vill vi öka pedagogernas kunskap inom IKT och specialpedagogik. Vilket leder till positiv påverkan för elevers måluppfyllelse. Jag anser att kunskap och kompetens hos pedagoger har en avgörande betydelse för att elever i behov av särskilt stöd ska få tillgång till de lär-verktyg som dessa elever/ barn behöver och därmed får en likvärdig utbildning.

Skoldatateket har en flik på Kungsbacka delar, där kan ni läsa mer om oss och hur vi kan stötta er.