Nu har det gått ett läsår då alla elever 7-9 har haft en egen dator. Även personalen som jobbat i dessa årskurser har haft egen dator. Mycket har varit spännande, lärorikt men också lite besvärligt emellanåt. Det kan vara att hantera datorn rent praktiskt (måste jag ta hem den, ladda den, låsa in den…) men även att arbeta med nya program.

Pedagogerna har varit fantastiska i att ta till sig detta nya digitala verktyg. Man har haft frågor och funderingar som man har bollat med kollegor och elever. Eleverna har i många fall ett snabbt lösningsförslag. Kreativitet!

Alla, elev som pedagog, söker lösningar via nätet i olika forum som Fronter och Facebookgrupper, det mailas och rings -vanlig telefon och via Skype, det sms:as, chattas och även textmedellanden inuti olika spel med eleverna, t.ex.Wordfeud, har förekommit.

Vår digitala kompetens utvecklas mer och mer men samtidigt uppstår fler och fler frågor. Hur går detta ihop? Detta är bara acceptera. Det tillhör processen att ju mer jag lär mig och ser möjligheter, desto fler vägar kan jag gå. Men, hur delar jag med mig?

Vid arbetslagsträffar kan det räcka med en kort runda att bara ventilera erfarenheter man gjort. Detta har större effekt än man kan tro. En tanke föds och så är man på väg.

Framtidsanalytikern Troed Troedsson talar om skolan från 1860-talet och framåt. Han visar på utveckling och stagnation och skapar med det både inspiration och frustration. Ett som är säkert är dock att vi lever i nutiden. Vi måste göra det som samhället påverkar oss till – Att vara medvetna om den förändring som sker. Våra elever kommer arbeta på 2060-talet och hur ser det ut då? Har vi förberett dem väl? Vi lever i förändring! Vi hjälps åt!

Fredrik Höög

Erik Hamresand