Rss

Archives for : Förstelärarblogg

Uppdrag inspiration – Arbetet med ett inkluderande förhållningssätt på Iseråsskolan

I augusti 2015 tillträdde vi våra förstelärartjänster med målet att implementera och utveckla ett inkluderande förhållningssätt på Iseråsskolan. En härlig utmaning som vi såg fram emot att få ta tag i. Efter samtal med våra chefer där mål, syfte och uppdragets ramar klargjordes började vi utforma höstens arbete. Till vårt förfogande i tid hade vi fyra arbetsplatsträffar under hösten samt tid till handledning av enskilda arbetslag. Ett viktigt mål för oss var att innehållet på dessa arbetsplatsträffar skulle upplevas meningsfullt och angeläget för samtliga deltagare. Under arbetsplatsträffarna har vi varvat föreläsningar med små korta workshops. Vårt syfte har varit att bredda kunskapen om det inkluderande förhållningssättet och att i kollegiala samtal få pröva och ompröva sina uppfattningar och funderingar kring inkluderingsbegreppet. Experter vi hämtat kunskap ifrån är bla Ross W Greene, professor i psykologi, Bo Hejlskov Elvén, psykolog och Ulrika Aspeflo, logoped med lång erfarenhet inom arbetet med specialpedagogiska frågor. Vi har också lyft vad våra styrdokument, skollag och lokala policyplaner säger. Filmer och klipp från UR, SPSM och utdrag från bloggar med ett fokus på inkludering har också varit ett viktigt inslag på våra träffar.

Efter flera års arbete med Our network har en tydlig vision om allas lika värde och en helhetsidé för skolans utvecklingsarbete vuxit fram. Iseråsskolans kärnvärderingar ska genomsyra vårt arbete.

  • Alla barn är allas
  • Vi vågar pröva något nyttNamnlös
  • Vi respekterar varandra
  • Vi behandlar andra som vi vill bli behandlade själva
  • Vi ser olikheter som en tillgång

Vad menar vi då med ett inkluderande förhållningssätt? Att klargöra begreppet för all personal var en förutsättning för att kunna skapa en samsyn och för att undanröja missförstånd. Begreppet inkludering innebär en full delaktighet i den gemenskap som verksamheten utgör. Detta kan ske när verksamheten anpassas efter elevernas förutsättningar och behov. Kungsbacka kommun har en gemensam Barn- och elevhälsoplan som är beslutad av nämnden för förskola och grundskola i april 2013 (www.kungsbacka.se ).

Kommunens policy är kopplad till FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och Salamanca deklarationen (1994) som lyfter alla elevers rätt till stöd och hjälp och rätt till undervisning inom ordinarie klassorganisation. Den röda tråden i policyn, som överensstämmer mycket väl med de nya riktlinjerna från Skolverket, är att elevhälsoarbetet ska vara förebyggande, utgå från ett salutogent synsätt och ett inkluderande förhållningssätt samt att varje skola ska ta ett allt större ansvar för att följa dessa riktlinjer. Det är varje enskild rektor som tillsammans med personalen ska fördela resurser, gruppera elever och anpassa organisationen för att på bästa sätt skapa de bästa förutsättningarna för varje enskild elev. Detta ska vara ett gemensamt uppdrag för hela skolan.

“Man är inte stark om man är ensam på en skola att tänka på och göra på ett visst sätt. Det är först när man får till en samsyn och ett gemensamt förhållningssätt som man orkar och kan få till en positiv förändring” (Aspeflo, 2015).

Vi har även lagt vikt vid att lyfta sättet man förhåller sig på till sina elever och de situationer som uppstår då det speglar det pedagogiska perspektiv man har. Det kategoriska perspektivet, där svårigheter knyts till individen och en eventuell diagnos, skapar en syn där man letar orsaker till problemen hos eleven och inte i lärmiljön. För att kunna arbeta inkluderande behöver man ha ett relationellt perspektiv där man ser möjligheter att anpassa skolmiljön för att undanröja eventuella hinder och svårigheter som skapar problem i samspel och inlärning. Det blir då allas gemensamma uppdrag att skapa en lärmiljö som anpassar sig efter elevernas olika förutsättningar (Nilholm, 2007).

Förutom att fördjupa förståelsen för ett inkluderande förhållningssätt och att lyfta det relationella perspektivets betydelse har vi talat om vikten av att skapa goda relationer. För en pedagog är det viktigt att kunna känna av vad som är viktigt för stunden, vara lyhörda för det eleverna förmedlar i ord och kroppsspråk och kunna utveckla goda relationer till både elever och vuxna. I takt med att skolans status har minskat har relationernas roll ökat, förtroendet som skapas i dessa får stor betydelse för verksamhetens trovärdighet. De goda relationerna skapas genom engagemang, förmågan till empati och förståelse. Dåliga relationer mellan elev och lärare som saknar ömsesidighet, respekt och förståelse ses som en stor orsak till att elever går ur skolan med ofullständiga betyg (Skolverket 2011), ett faktum som gör det extra angeläget att fokusera på relationerna.

“En god relation skapar en trygg lärmiljö. I en trygg lärmiljö vågar man ställa frågor och be varandra om hjälp- och då sker mer lärande” (Aspeflo, 2015).

Vi har haft förmånen att få en miniföreläsning av en psykologikandidat i ämnet lågaffektivt bemötande utifrån Bo Hejlskovs bok Beteendeproblem i skolan. Vi följde upp föreläsningen med dialogsamtal i smågrupper vid ett par tillfällen. I dessa grupper fanns alla yrkesgrupper på skolan representerade. Att lyfta värdet av allas kompetenser och olika erfarenheter är ett viktigt mål i inkluderingsarbetet på Iseråsskolan. För att kunna skapa en helhetsbild av hela vår verksamhet behöver allas kunnande tas till vara.

Efter att ha skapat en gemensam förståelsegrund för arbetet med inkluderande förhållningssätt arbetar vi nu vidare med handledning av enskilda arbetslag. Att omsätta teori till god praktik kräver mycket träning och reflektion. I de kollegiala samtalen skapas goda möjligheter i att träna sig att lyfta blicken, se på sin egen roll och dess påverkan på verksamheten samt skapa ett gemensamt helhetstänk i arbetslaget. Att få vara samtalsledare är oerhört spännande, utvecklande och utmanande. Vi ser fram emot vårens samtalsträffar och det fortsatta utvecklingsarbetet på Iseråsskolan. Under våren kommer vi utmana våra kollegors relations- och inkluderingstankar, genom bla dialog och läggspel men också med IKT. Spännande!

Linda Heed och Johanna Karlsson, förstelärare Iseråsskolan

Referenser:
Aspeflo, U.(2015). För alla i skolan, en bok om inkluderande och utveckliande undervisning. Aspeflo och Klamas AB förlag.

Nilholm, C. (2007). Perspektiv på specialpedagogik. Lund: Studentlitteratur.

Nämnden för Förskola & Grundskola. (2013). Barn- och elevhälsan i Kungsbacka kommun. www.kungsbacka.se

Skolverket. (2011). Vad fungerar? Resultat av utvärdering av metoder mot mobbning. Stockholm: Fritzes kundservice.

Svenska Unescorådet (2006). Salamancadeklarationen och Salamanca+10. Svenska Unescorådets skriftserie 2/2006.

 

 

Uppdrag Inspiration – Ta sig utanför skolans fyra väggar

Stafettpinnen i vår inspirationsserie går vidare till Veronica Elofsson, förstelärare på Smedingeskolan. Hon tar oss med utanför Kungsbacka.

Förra våren blev jag inbjuden att tala under mässan Framtidens Läromedel i Stockholm. Jag tackade glatt ja och fick relativt fria händer vad jag ville tala om, det enda önskemål de hade var att det skulle vara ur ett lärarperspektiv. Inte speciellt svårt med andra ord. Jag valde att sätta rubriken ”Integrera digitala verktyg med entreprenöriellt lärande”, på det sättet slog jag ihop två områden som speglar mig som lärare.

 

Under sommaren började jag fila på vad jag ville ha med under mina fyrtio minuter i rampljuset och när hösten gjorde antågande gick det snabbt innan det var dags för presentationens deadline. I oktober begav jag mig upp till Stockholm, dessvärre hade jag dagen innan råkat få en hjärnskakning och doktorns order var egentligen vila och ingen skärmtid. Men jag är en envis person och när jag hade fått den här chansen tänkte jag inte låta en hjärnskakning stå i vägen, det som istället skedde var att jag fick stänga ner min iPad och fokusera på varje slide i huvudet. Det gjorde att presentationen sedan satt som ett smäck, även om jag var helt slut efteråt.

 

Nog om förberedelserna och mer om innehållet.

 

I skolans värld lever jag efter mottot ”Ta sig utanför skolans fyra väggar”, det är hela tiden mitt mål med undervisningen, skolan är som en liten bubbla och världen finns utanför. Jag valde att lägga upp min föreläsning med exempel på hur vi som pedagoger kan gå tillväga och ge eleverna makten över sitt lärande. Jag nämnde tidigare att jag fick fyrtio minuter att tala och i den här texten kommer jag bara att delge er en liten del, men för den som är intresserad av att höra mer är det bara att kontakta mig.

 

Min resa började på allvar i februari 2014, då förstod jag att jag arbetar entreprenöriellt med mina elever. En av mina elever, Julia Essell, skrev en debattartikel som jag tyckte hon skulle försöka få publicerad. Julia har vid flertalet tillfällen efteråt berättat hur viktigt det var för henne att jag peppade henne och trodde på henne, för hon valde att skicka den till Aftonbladet debatt, och drygt en vecka senare var Julia rikskändis över en natt. Hon har efter succén med sin artikel gjort flera föreläsningar om att ta sig utanför klassrummets fyra väggar. Det finns två extremt enkla knep som lärare att ta till, vilka Julia nämner som viktiga vid sina föreläsningar:

  1. Att jag kände till hennes fritidsintressen så att hon kunde börja skriva.
  2. Att jag uppmuntrande henne till att våga skicka in sin artikel.

Svårare än såhär behöver det faktiskt inte vara, att vi har många goda skribenter i våra klassrum, det vet vi alla, och det gäller bara att få dem att våga ta klivet ut från klassrummet.

veronica 1

 

För ett år sedan ställde min mentorsklass upp i Next Up, vilket är en IT-inspirerad tävling för att locka fler flickor till IT-branchen. Jag och min mentorskollega körde på med våra tilldelade case och tog oss till finalen där vi vann! Det finns mängder med bra erfarenheter från Next Up och det enda jag kan säga är att får du chansen att ställa upp, gör det! Förutom att mina elever utvecklades inom många olika plan så utvecklades elevinflytandet till en helt ny nivå. Deras idéer på redovisning av kunskap och tillägnandet av kunskap ökades och vi har sedan dess ständigt dialoger om hur vi ska kunna arbeta för att lärandet ska bli optimalt. De har blivit duktiga på att förstå kunskapskraven och hur de ska kunna nå högre nivåer och de ser fler möjligheter i hur de kan arbeta med kunskapskrav som går in i varandra. De har bland annat skapat Stop Motion-film om amerikanska revolutionen, bloggat om industriella revolutionen och skapat ett analogt brädspel om franska revolutionen.veronica 2

Jag är övertygad om att med varierad undervisning är det också roligare att lära sig. Att alltid göra på samma sätt och med samma saker tröttnar vi på, lägg där till att i dagens samhälle händer så mycket nytt hela tiden att vi i skolan måste hänga med. De digitala verktygen och smidigheten/närheten till webben och kontakt med omvärlden är guld värd. Använd den möjligheten, våga låta dina elever testa sina vingar och att du figurerar som handledare. Räkna inte med att det fungerar första gången men min upplevelse är ju mer jag tror på dem, med desto mer lyckas de.

veronica 3Foto: Veronica Elofsson

Foto; Isa Winstedt
Foto: Isa Winstedt

Bilden är från ett elevarbetet ”Clinic med Emma Emanuelsson”, fem tjejer i årskurs 8-9 som under elevens val arbetade med sitt ”Drömprojekt”. De engagerade två av Kungsbackas bästa ryttare, anlitade en av Sveriges bästa ryttare, bokade en manege i Fjärås, fixade läktare, sponsorer, bakade fikabröd och mycket mer. De sålde 50 biljetter och kunde efter att alla utgifter vara betalda skänka drygt 3000 kronor till Svenska hästars värn. Under hela arbetet var jag enbart en stöttande handledare som bland annat kom med heja-rop när de lärde sig presentera sig i telefon och i mailkontakter.

 

Använd de digitala verktyg som vi har tillgång till och utnyttja dem för att ta dig utanför klassrummets fyra väggar och jag lovar dig att både du och dina elever kommer uppleva lärandet mer meningsfullt.

 

Hälsningar

Veronica Elofsson

Förstelärare digitala verktyg, svenska/SO-lärare på Smedingeskolan

veronica.elofsson@kungsbacka.se

 

Uppdrag INSPIRATION – Välkommen till min verksamhet!

Idag startar vår nya serie där förstelärare i Kungsbacka delar med sig av sina tankar och sin vardag.

Först ut är Ida Wallner från Fjordskolan i Onsala.

En kamp mellan undervisning och omsorg

Vi lärare vill undervisa. Det är själva kärnan till varför vi valt vårt yrke. Vi utvecklas och växer i takt med våra elevers framgång och vi är stolta över vårt arbete när vi får göra just det, undervisa. Undervisning kräver planering och en god struktur. Lektioner där eleverna får aha-upplevelser och fattar intresse för det vi förmedlar är vårt mål och vår glädje. Får vi mycket tid till detta så kommer även flexibiliteten som en naturlig följd och vi har lättare att se till varje barn och dess unika förmågor och eventuella tillkortakommanden och anpassa lektionen efter det. Den planering vi lagt ner tid på växer i händerna på eleverna och vi möts i viktiga samtal och utvecklande diskussioner. Lärande sker. Uppdrag utfört.

Eleverna är unga människor med eget bagage. Några har mer och andra har mindre att bära. Ofta innebär vårt yrke som lärare att vara psykologer, kuratorer, medlare och coacher lika mycket som att undervisa. Rent tidsmässigt är detta möjligen en överdrift, men vad vi lärare bär med oss genom dagens alla timmar och det som bekymrar och oroar oss är ändå detta, omsorgen om eleverna.

I klasser jag undervisat finns barn som är svåra att nå. De är intelligenta och kan prestera när motivationen är på topp, men de väljer ofta att bara strunta i det.

Det finns också barn som socialt kämpar för sina relationer så gott de kan, men som inte kan läsa sina kompisars samspel och signaler utan misslyckas om och om igen utan att förstå varför.

Det finns barn som känner press och stress från omgivningen på att lyckas så mycket att deras kropp protesterar trots att de gör allt för att hålla masken.

Det finns barn som vägrar att lyssna på vuxnas tillsägelser så länge de inte bemöts med respekt…

Har vi tid med än mer omsorg? Har vi tid att se barnen individuellt i fler situationer än kunskapsmässigt? Räcker det inte att leda hela klassen mot centralt innehåll, kunskapskrav och hjälpa dem utveckla sina förmågor?

Dagens barn uppfostras och undervisas att vara kritiskt tänkande. Det är också en del av vår läroplan. Barnen är vana vid att få ifrågasätta och utmana det de möter i sin omgivning (även vuxna) och förväntar sig att bli respekterade och lyssnade på. Barnen uppfattar inte vuxnas ord som fakta längre, utan något som de kan tycka om, eller ta ställning till.

”Vi har (som David Eberhard skriver i GP 5 feb 2015) som generation en allt mindre benägenhet att tillrättavisa barn. (…) all uppfostran innebär gränssättning. Och det anses i dagens kultur vara fult. Min poäng är att man som förälder ska känna sig bekväm med att sätta upp tydliga gränser och att successivt lära barnen vad som krävs av dem i vuxenvärlden.”

(Läs gärna vidare) http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.2219905-eberhard-skolan-tar-stryk-nar-barn-tillats-vara-granslosa-

Elever behöver lära sig att lyssna och respektera människor i sin omgivning utan att alltid ifrågasätta det som blivit sagt. De behöver kunna anpassa sig till en större grupp, finna sig i instruktioner och uppgifter som de blir ålagda och utföra dessa. De behöver hitta vägen till stolthet över ett väl utfört arbete även om det inte varit roligt hela vägen utan utmanande och bitvis svårt och kanske just därför. Eleven behöver tro på sig själva och se sin väg till utveckling.

Nu kan man tro att min slutsats är denna; att barn ska rätta in sig i ledet och sluta vara så uppfordrande. Så är inte fallet.

Jag upplever min yrkesutövning inspirerande och utmanande. Jag gör allt jag kan för att se eleverna, var och en, varje dag. Jag tror på att lära känna dem och bryr sig om dem. Jag kan se på deras ansikten om de mår bra eller inte och jag gör allt jag kan för att hinna prata med dem lite varje dag.

Micke Gunnarsson höll en föreläsning (maj 2013) där han satte ord på den typ av lärare jag vill vara. En lärare som motiverar barnens skolgång med att ”Ni ska här i skolan få möjlighet att växa och leva på rätt sätt. Hitta sätt att ta er an livet. Välkommen in! Nu ska vi börja! Såhär roligt ska vi ha idag och detta ska vi lära oss!” Gunnarsson pratade också mycket om att skapa en relation med eleverna. Att se vilka de är, inte bara vad de kan. Att föra samtal utan prestation. Att se möjligheter och tro på allt det goda som finns inne i barnet.

Jay Mathews skriver i sin bok ”Work hard. Be nice.” om de inspirerande lärare som skapade programmet KIPP (Knowledge Is Power Program) i USA där man samlade underprivilegierade elever och motiverade dem och deras föräldrar till att tro på en god utbildning som vägen till ett bättre liv, ut ur fattigdom. Eleverna skanderade sitt motto då läraren frågade: ”What room is this?”

”This is the room that has the kids, who want to learn, to read more books, to build a better tomorrow!”

Vidare beskrevs det i boken hur lärare verkligen gick in för att finnas där för eleverna. Som stöd vid läxläsning, stöd vid mobbing och utsatthet, stöd vid lässvårigheter och till och med vid konflikter med släktningar. Man var en vuxen att räkna med, som alltid ville eleven väl och som investerade sin tilltro i dem. Och det får barnen att själva övervinna sina tvivel på sin förmåga och tro på egna framgångar.

Därför kan vi inte välja undervisning eller omsorg. Min övertygelse är att vi måste få plats med både och. Så länge barnen känner att vi bryr oss om och tror på dem så kommer de själva att tro på sin förmåga. Om vi kan ta dem på allvar och möta dem i deras bekymmer; lugna den stressade eleven att hen är nog, hjälpa den socialt utmanade eleven att förstå sina vänners reaktioner, motivera den skoltrötta eleven som vägrar arbeta och investera i dem som de trygga vuxna vi är, då tror jag att de kommer att lyssna utan att ifrågasätta. Då kan de lita på att vi vet vad vi gör och att vi har deras bästa för ögonen, alltid. Låt en varm blick lugna den ”utmanande” eleven istället för en irriterad blick. Skala bort några måsten och möt eleven. Det är väl investerad tid. Får ni en god relation så behöver inte diskussionen äga rum varje dag, vid varje situation, utan eleven vet var du står och att du har deras bästa för ögonen. Genom omsorg kommer förtroende och min övertygelse är att när eleven känner att ni har en relation och litar på dig, så låter hen dig styra och undervisa utan att ifrågasätta.

Ida Wallner, förstelärare

Fjordskolan, Onsala